Vi använder ofta orden stress, ångest och depression som om de betydde samma sak. Alla kan innebära lidande, men de handlar i grunden om olika sätt att förhålla sig till tiden.
Stress uppstår när vi möter ett konkret hot eller en faktisk utmaning. Kroppen mobiliserar sina resurser för att hjälpa oss att agera. Pulsen ökar, musklerna spänns och uppmärksamheten riktas mot det som behöver hanteras. Stress är i grunden en intelligent biologisk funktion. Problemet uppstår när kroppen aldrig får signalen att faran är över.
Ångest fungerar annorlunda. Här finns ofta inget verkligt hot i ögonblicket. Istället reagerar kroppen på tanken om något som skulle kunna hända. Vi börjar föreställa oss framtida scenarier, katastrofer och misslyckanden. Kroppen kan inte alltid skilja mellan en verklig fara och en levande föreställning om en möjlig fara. Därför reagerar den som om hotet redan vore här.
Depression och ältande riktar istället uppmärksamheten bakåt. Tankarna kretsar kring det som redan har hänt. Ord som sagts. Val som gjorts. Möjligheter som gått förlorade. Vi försöker om och om igen skriva om ett kapitel som redan är avslutat. Men det förflutna låter sig inte förändras, hur många gånger vi än återvänder dit.
Det intressanta är att både ångest och depression tar oss bort från den enda plats där livet faktiskt pågår.
Nuet.
Ångesten lever i framtiden. Depressionen lever i det förflutna. Stressen hör egentligen hemma i nuet, men blir skadlig när vi låter kroppen leva kvar i ett alarmtillstånd långt efter att det verkliga hotet har försvunnit.
Det betyder inte att lösningen är att ignorera framtiden eller glömma det som varit. Vi behöver både minnen och framförhållning. De hjälper oss att lära och planera. Men när de tar över vår uppmärksamhet förlorar vi kontakten med det enda ögonblick där vi faktiskt kan tänka, känna, välja och agera.
Varje gång du märker att tankarna drar iväg kan du därför ställa en enkel fråga till dig själv.
Finns hotet här, just nu?
Om svaret är nej har du redan tagit det första steget tillbaka till verkligheten.
Livet utspelar sig inte i går. Det utspelar sig inte i morgon. Det utspelar sig alltid här och nu. Ju oftare vi återvänder dit, desto större möjlighet får både kroppen och psyket att hitta tillbaka till sin naturliga balans