Vad kommer egentligen först? Är medvetandet en produkt av hjärnan, eller är hjärnan något som framträder i medvetandet? Frågan liknar den klassiska om hönan och ägget. Vilket är orsaken och vilket är resultatet?
Den dominerande vetenskapliga berättelsen utgår från att vi lever i en fysisk värld där materia kommer först. Hjärnan skapar medvetandet och våra tankar, känslor och upplevelser är resultatet av elektriska signaler och kemiska processer. I det perspektivet är vi medvetna genom en fysisk hjärna i en fysisk verklighet.
Men det finns ett annat sätt att se på samma fenomen.
Allt vi någonsin vet om världen kommer genom upplevelse. Färger, ljud, dofter, smaker, beröring och till och med våra tankar existerar endast som upplevelser. Ingen av oss har någonsin lämnat upplevelsen för att kontrollera hur verkligheten ser ut utanför den. Den värld vi känner till är alltid en värld sådan den framträder för ett medvetande.
Om det är sant förändras utgångspunkten. Då är inte hjärnan något vi först upptäcker och sedan använder för att förklara medvetandet. Hjärnan är i sig en upplevelse. Vi ser den på en skärm, i ett mikroskop eller på en magnetkamerabild. Vi känner på den under en operation eller läser om den i en bok. Men även dessa observationer är upplevelser. Den fysiska hjärnan framträder alltså i samma medvetande som den förväntas förklara.
Frågan blir då om vi har en upplevelse genom en fysisk hjärna eller om vi har en upplevelse av en fysisk hjärna.
Skillnaden kan verka liten, men den förändrar hela perspektivet. I det första fallet är medvetandet en biprodukt av materia. I det andra är materien något som visar sig i medvetandet. Hjärnan blir då inte skaparen av upplevelsen utan en del av själva upplevelsen.
Det betyder inte att hjärnan saknar betydelse. Tvärtom finns det starka samband mellan hjärnans tillstånd och våra upplevelser. Men ett samband är inte detsamma som en orsak. Att två fenomen följs åt innebär inte automatiskt att det ena skapar det andra. En radio påverkar vilken musik vi hör, men det betyder inte att musiken uppstår inne i radion.
Det intressanta är att båda perspektiven försöker beskriva samma verklighet. De använder samma observationer men börjar från olika håll. Det ena utgår från materia och försöker förklara medvetandet. Det andra utgår från medvetandet och försöker förstå varför verkligheten framträder som fysisk.
Kanske är det därför frågan fortsätter att fascinera filosofer, fysiker och neurovetare. Inte för att den är omöjlig att besvara, utan för att svaret avgör hur vi ser på oss själva.
Är vi biologiska maskiner som råkar bli medvetna, eller är den värld vi kallar fysisk den form som medvetandet tar när det betraktar sig självt?
Det är en fråga som inte bara förändrar vår syn på hjärnan. Den förändrar vår syn på verkligheten.