Vi kan betrakta m\u00e4nniskan utifr\u00e5n fyra grundl\u00e4ggande s\u00e4tt att m\u00f6ta livet: vi t\u00e4nker, k\u00e4nner, g\u00f6r och \u00e4r. Vi kan ocks\u00e5 observera var vi sj\u00e4lva tenderar att tillbringa mest tid. Jag kan uppt\u00e4cka att jag \u00f6veranalyserar, att jag g\u00e5r upp i mina k\u00e4nslor, att jag st\u00e4ndigt g\u00f6r eller att jag faktiskt befinner mig n\u00e4rvarande i det som sker. Men i samma \u00f6gonblick som jag b\u00f6rjar observera detta uppst\u00e5r en betydligt djupare fr\u00e5ga. Vem \u00e4r det egentligen som ser allt detta?<\/p>\n\n\n\n
Om jag kan observera mina tankar kan jag fr\u00e5ga mig om jag verkligen \u00e4r samma sak som mina tankar. En tanke dyker upp, finns d\u00e4r en stund och f\u00f6rsvinner. En annan tar dess plats. Vissa tankar tror jag p\u00e5, andra avf\u00e4rdar jag och ytterligare andra kan jag bara betrakta n\u00e4r de passerar. Jag kan till och med t\u00e4nka p\u00e5 mitt eget t\u00e4nkande och uppt\u00e4cka att jag fastnat i det. Det finns allts\u00e5 tanken, men det finns ocks\u00e5 n\u00e5got som \u00e4r medvetet om att tanken finns.<\/p>\n\n\n\n
Samma sak g\u00e4ller k\u00e4nslorna. Jag kan k\u00e4nna sorg och samtidigt veta att jag \u00e4r ledsen. Jag kan k\u00e4nna r\u00e4dsla och l\u00e4gga m\u00e4rke till r\u00e4dslan. Jag kan bli arg och mitt i ilskan pl\u00f6tsligt uppt\u00e4cka att jag \u00e4r arg. K\u00e4nslan kan vara oerh\u00f6rt stark, men det finns fortfarande en m\u00f6jlighet att observera att den p\u00e5g\u00e5r. \u00c4ven k\u00e4nslorna f\u00f6r\u00e4ndras hela tiden. De kommer, intensifieras och avtar, medan upplevelsen av att vara den som upplever tycks finnas kvar genom f\u00f6r\u00e4ndringen.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven g\u00f6randet g\u00e5r att observera. Jag kan pl\u00f6tsligt se att jag skyndar mig, f\u00f6rs\u00f6ker kontrollera, l\u00f6ser, ordnar och tar ansvar. I samma \u00f6gonblick som jag uppt\u00e4cker det uppst\u00e5r ett litet mellanrum mellan mig och mitt beteende. Jag g\u00f6r fortfarande, men jag ser ocks\u00e5 mig sj\u00e4lv g\u00f6ra. Jag t\u00e4nker och vet att jag t\u00e4nker. Jag k\u00e4nner och vet att jag k\u00e4nner. Jag g\u00f6r och vet att jag g\u00f6r. S\u00e5 vem \u00e4r den som vet?<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r n\u00e4rmar vi oss en av de \u00e4ldsta fr\u00e5gorna inom filosofi, psykologi, religion och medvetandeforskning. Vad \u00e4r egentligen medvetandet? Vetenskapen kan beskriva mycket av det som h\u00e4nder i hj\u00e4rnan n\u00e4r vi t\u00e4nker, k\u00e4nner, minns, fattar beslut och riktar v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet. \u00c4nd\u00e5 \u00e5terst\u00e5r den m\u00e4rkliga subjektiva erfarenheten av att allt detta upplevs fr\u00e5n insidan. Det finns inte bara processer. Det finns en upplevelse av processerna. Det finns n\u00e5got som det \u00e4r att vara jag.<\/p>\n\n\n\n
Det betyder inte att f\u00f6rm\u00e5gan att observera v\u00e5ra tankar bevisar att det finns ett separat medvetande frikopplat fr\u00e5n hj\u00e4rnan. D\u00e4r beh\u00f6ver vi skilja mellan vad vi vet och vad vi fortfarande f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5. Men oavsett vilken f\u00f6rklaring vi slutligen landar i kvarst\u00e5r sj\u00e4lva erfarenheten: jag upplever.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r jag b\u00f6rjar unders\u00f6ka vem detta jag \u00e4r blir gr\u00e4nserna snabbt mindre sj\u00e4lvklara. Jag kan knappast vara en enskild tanke eftersom mina tankar hela tiden f\u00f6r\u00e4ndras. Jag kan inte vara en enskild k\u00e4nsla eftersom \u00e4ven k\u00e4nslorna kommer och g\u00e5r. Mina beteenden f\u00f6r\u00e4ndras, min sj\u00e4lvbild f\u00f6r\u00e4ndras, mina roller f\u00f6r\u00e4ndras och min kropp f\u00f6r\u00e4ndras. Till och med ber\u00e4ttelsen om vem jag \u00e4r f\u00f6r\u00e4ndras n\u00e4r jag f\u00f6rst\u00e5r mitt liv p\u00e5 nya s\u00e4tt. Barnet jag en g\u00e5ng var, ton\u00e5ringen, den unga vuxna och m\u00e4nniskan jag \u00e4r idag skiljer sig \u00e5t p\u00e5 n\u00e4stan alla t\u00e4nkbara s\u00e4tt och \u00e4nd\u00e5 finns en sj\u00e4lvklar upplevelse av att alla dessa personer \u00e4r jag. N\u00e5gonting tycks skapa kontinuitet genom f\u00f6r\u00e4ndringen.<\/p>\n\n\n\n
Spr\u00e5ket avsl\u00f6jar n\u00e5got intressant h\u00e4r. Vi s\u00e4ger att jag har en kropp, jag har tankar och jag har k\u00e4nslor. N\u00e4stan om\u00e4rkligt placerar spr\u00e5ket ett jag bakom det som upplevs. Men n\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6ker hitta detta jag blir det m\u00e4rkligt sv\u00e5rf\u00e5ngat. Jag kan observera min kropp, mina tankar, mina k\u00e4nslor och mina beteendem\u00f6nster. Jag kan observera min personlighet och min sj\u00e4lvbild. Jag kan till och med observera min f\u00f6rest\u00e4llning om vem jag tror att jag \u00e4r. Varje g\u00e5ng jag hittar n\u00e5got som jag vill kalla mig sj\u00e4lv uppt\u00e4cker jag att \u00e4ven detta g\u00e5r att betrakta.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 vem \u00e4r observat\u00f6ren?<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r blir fr\u00e5gan n\u00e4stan cirkul\u00e4r. S\u00e5 fort jag s\u00e4ger att jag \u00e4r min personlighet kan jag observera personligheten. S\u00e4ger jag att jag \u00e4r mitt medvetande uppst\u00e5r n\u00e4sta fr\u00e5ga: vad \u00e4r d\u00e5 medvetandet? Vi verkar s\u00f6ka efter medvetandet som om det vore \u00e4nnu ett objekt bland alla andra objekt, som om vi genom att v\u00e4nda blicken tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt in\u00e5t till slut skulle hitta den lilla punkt d\u00e4r jag sitter och betraktar v\u00e4rlden. Men t\u00e4nk om sj\u00e4lva problemet ligger i att vi f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra den som upplever till ytterligare n\u00e5got som kan upplevas?<\/p>\n\n\n\n
\u00d6gat kan se n\u00e4stan allt framf\u00f6r sig men kan inte se sig sj\u00e4lvt utan en spegel. P\u00e5 liknande s\u00e4tt kan medvetandet uppleva tankar, k\u00e4nslor, kropp och omv\u00e4rld, medan sj\u00e4lva upplevandet \u00e4r sv\u00e5rare att g\u00f6ra till ett objekt. Medvetandet skulle d\u00e5 inte bara vara ytterligare en sak som finns i upplevelsen, utan sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att n\u00e5gonting \u00f6ver huvud taget ska kunna upplevas.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndras ocks\u00e5 fr\u00e5gan om var vi tillbringar v\u00e5r tid. Om jag s\u00e4ger att jag befinner mig f\u00f6r mycket i t\u00e4nkandet finns det uppenbarligen n\u00e5got i mig som kan uppt\u00e4cka detta. N\u00e4r jag ser att jag h\u00e5ller p\u00e5 att drunkna i en k\u00e4nsla finns pl\u00f6tsligt b\u00e5de k\u00e4nslan och medvetenheten om k\u00e4nslan. N\u00e4r jag uppt\u00e4cker mitt st\u00e4ndiga g\u00f6rande finns b\u00e5de handlingen och medvetenheten om handlingen. Redan i det \u00f6gonblicket har n\u00e5got f\u00f6r\u00e4ndrats. Jag \u00e4r inte l\u00e4ngre fullst\u00e4ndigt identifierad med det som p\u00e5g\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r m\u00f6jligt att det \u00e4r just d\u00e4r en del av v\u00e5r frihet finns. Inte i att sluta t\u00e4nka, sluta k\u00e4nna eller sluta g\u00f6ra, utan i att uppt\u00e4cka att tanken, k\u00e4nslan och handlingen \u00e4r inneh\u00e5ll i upplevelsen och inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis hela den som upplever. D\u00e5 kan ocks\u00e5 korset mellan t\u00e4nkande, k\u00e4nnande, g\u00f6rande och varande f\u00e5 ytterligare en dimension. T\u00e4nkandet kan finnas ovanf\u00f6r, k\u00e4nnandet nedanf\u00f6r, g\u00f6randet \u00e5t ena sidan och varandet \u00e5t den andra, men i sj\u00e4lva korspunkten finns n\u00e5got som inte beh\u00f6ver konkurrera med de andra om v\u00e5r tid. D\u00e4r finns medvetenheten som kan observera dem alla.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n den punkten kan jag l\u00e4gga m\u00e4rke till att nu t\u00e4nker jag, nu k\u00e4nner jag, nu g\u00f6r jag och nu \u00e4r jag stilla. Jag beh\u00f6ver inte omedelbart f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5gonting. Jag kan f\u00f6rst se vad som p\u00e5g\u00e5r. Och just denna f\u00f6rm\u00e5ga att se skapar ett mellanrum d\u00e4r jag inte l\u00e4ngre bara reagerar automatiskt. D\u00e4r kan ett val uppst\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5gan om balans mellan att t\u00e4nka, k\u00e4nna, g\u00f6ra och vara leder d\u00e4rf\u00f6r till en mycket st\u00f6rre fr\u00e5ga \u00e4n hur vi f\u00f6rdelar v\u00e5r tid. Den leder tillbaka till fr\u00e5gan om vem det egentligen \u00e4r som lever v\u00e5rt liv. Om tankarna \u00e4r n\u00e5got du kan observera, k\u00e4nslorna n\u00e5got du kan k\u00e4nna, kroppen n\u00e5got du kan uppleva och handlingarna n\u00e5got du kan betrakta, vem \u00e4r d\u00e5 du?<\/p>\n\n\n\n
Vetenskapen har inget slutgiltigt svar p\u00e5 vad medvetandet ytterst \u00e4r. Filosofin har brottats med fr\u00e5gan i tusentals \u00e5r och olika religi\u00f6sa och kontemplativa traditioner har anv\u00e4nt ord som sj\u00e4len, vittnet, varandet och det rena medvetandet. Vi beh\u00f6ver inte best\u00e4mma oss f\u00f6r n\u00e5got av dessa svar f\u00f6r att sj\u00e4lva unders\u00f6ka fr\u00e5gan. Det r\u00e4cker att stanna upp och l\u00e4gga m\u00e4rke till vad som faktiskt sker.<\/p>\n\n\n\n
En tanke kommer och du m\u00e4rker den. En k\u00e4nsla r\u00f6r sig genom kroppen och du m\u00e4rker den. Ett ljud uppst\u00e5r omkring dig och du m\u00e4rker det. Du k\u00e4nner kroppen d\u00e4r du sitter och du m\u00e4rker \u00e4ven det. Sedan kan du st\u00e4lla fr\u00e5gan: Vad \u00e4r det som m\u00e4rker?<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rs\u00f6k inte svara f\u00f6r snabbt. F\u00f6r i samma \u00f6gonblick som du b\u00f6rjar formulera svaret har du \u00e5terv\u00e4nt till tanken. Stanna ist\u00e4llet en kort stund i sj\u00e4lva erfarenheten av att uppleva. Inte i det du t\u00e4nker. Inte i det du k\u00e4nner. Inte i det du g\u00f6r. Utan i det m\u00e4rkliga och sj\u00e4lvklara faktum att allt detta upplevs.<\/p>\n\n\n\n
Och d\u00e4r \u00f6ppnar sig fr\u00e5gan som m\u00e4nniskan har f\u00f6rs\u00f6kt besvara s\u00e5 l\u00e4nge hon har kunnat reflektera \u00f6ver sin egen existens:<\/p>\n\n\n\n
Vem \u00e4r jag?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi kan betrakta m\u00e4nniskan utifr\u00e5n fyra grundl\u00e4ggande s\u00e4tt att m\u00f6ta livet: vi t\u00e4nker, k\u00e4nner, g\u00f6r och \u00e4r. Vi kan ocks\u00e5 observera var vi sj\u00e4lva tenderar att tillbringa mest tid. Jag kan uppt\u00e4cka att jag \u00f6veranalyserar, att jag g\u00e5r upp i mina k\u00e4nslor, att jag st\u00e4ndigt g\u00f6r eller att jag faktiskt befinner mig n\u00e4rvarande i det…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":671,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"_themeisle_gutenberg_block_has_review":false,"footnotes":""},"categories":[118],"tags":[103,110,34,27,24,8],"class_list":["post-670","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-medvetande","tag-beteende","tag-gora","tag-handling","tag-kansla","tag-tanke","tag-vara"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/670","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=670"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/670\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":672,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/670\/revisions\/672"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/671"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=670"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=670"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=670"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}