Vi lever i en tid d\u00e4r personlig utveckling uppmuntras mer \u00e4n n\u00e5gonsin. Vi g\u00e5r i terapi, l\u00e4ser b\u00f6cker, tr\u00e4nar v\u00e5r sj\u00e4lvk\u00e4nsla och l\u00e4r oss att s\u00e4tta gr\u00e4nser. Vi blir tryggare i oss sj\u00e4lva, mer sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och mindre beroende av andra f\u00f6r v\u00e5r egen k\u00e4nsla av v\u00e4rde. Det \u00e4r en fantastisk utveckling. Samtidigt finns det en intressant fr\u00e5ga som s\u00e4llan diskuteras.<\/p>\n\n\n\n
Vad h\u00e4nder med attraktionen n\u00e4r tv\u00e5 m\u00e4nniskor blir allt starkare som individer?<\/p>\n\n\n\n
Attraktion handlar inte enbart om k\u00e4rlek. Den handlar ocks\u00e5 om sp\u00e4nning, polaritet och det som uppst\u00e5r mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor. Biologiskt f\u00f6rknippas dessa krafter ofta med \u00f6strogen och testosteron, men de kan ocks\u00e5 ses som symboler f\u00f6r tv\u00e5 kompletterande kvaliteter. Den ena \u00e4r mer mottagande, den andra mer drivande. Den ena s\u00f6ker n\u00e4rhet, den andra riktning. I verkligheten b\u00e4r vi alla p\u00e5 b\u00e5da dessa sidor, oavsett k\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n
I b\u00f6rjan av m\u00e5nga relationer \u00e4r olikheterna tydliga. Vi fascineras av det den andra representerar och som vi sj\u00e4lva upplever att vi saknar. Attraktionen blir en kraft som drar oss mot varandra. Den bygger ofta p\u00e5 en upplevelse av polaritet.<\/p>\n\n\n\n
Men n\u00e4r b\u00e5da m\u00e4nniskorna utvecklas, blir mer sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och integrerar fler sidor av sig sj\u00e4lva, f\u00f6r\u00e4ndras dynamiken. Behovet av den andre minskar. Man st\u00e5r stadigare i sig sj\u00e4lv. Den tidigare polariteten blir mindre tydlig och den intensiva attraktionen kan avta.<\/p>\n\n\n\n
Det betyder inte att k\u00e4rleken blivit mindre. Tv\u00e4rtom. Det kan vara ett tecken p\u00e5 att relationen har mognat. Det som tidigare drevs av l\u00e4ngtan, projektion och behov kan ers\u00e4ttas av respekt, trygghet och ett medvetet val att dela livet med en annan m\u00e4nniska.<\/p>\n\n\n\n
Carl Gustav Jung beskrev individuation som processen d\u00e4r m\u00e4nniskan blir mer hel. Ju mer vi integrerar v\u00e5ra egna omedvetna sidor, desto mindre beh\u00f6ver vi projicera dem p\u00e5 n\u00e5gon annan. Vi slutar s\u00f6ka v\u00e5r f\u00f6rlorade halva eftersom vi uppt\u00e4cker att den alltid funnits inom oss.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r samtidigt h\u00e4r m\u00e5nga relationer st\u00e4lls inf\u00f6r en utmaning. Om attraktionen tidigare byggde p\u00e5 att den andre fyllde ett tomrum, vad h\u00e4nder n\u00e4r tomrummet inte l\u00e4ngre finns?<\/p>\n\n\n\n
Svaret \u00e4r att en annan form av attraktion kan v\u00e4xa fram. Inte den som drivs av brist, utan den som f\u00f6ds ur frihet. Tv\u00e5 m\u00e4nniskor som inte beh\u00f6ver varandra f\u00f6r att k\u00e4nna sig hela, men som \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ljer varandra. En attraktion som bygger mindre p\u00e5 beroende och mer p\u00e5 nyfikenhet, lekfullhet och viljan att forts\u00e4tta uppt\u00e4cka den andre.<\/p>\n\n\n\n
Den starkaste relationen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis den d\u00e4r attraktionen alltid k\u00e4nns som mest intensiv. Den kan lika g\u00e4rna vara den d\u00e4r tv\u00e5 hela m\u00e4nniskor m\u00f6ts, inte f\u00f6r att komplettera varandra, utan f\u00f6r att skapa n\u00e5got som ingen av dem hade kunnat skapa ensam.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r en annan sorts k\u00e4rlek. Mindre dramatisk. Mindre beroende. Men ofta betydligt djupare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi lever i en tid d\u00e4r personlig utveckling uppmuntras mer \u00e4n n\u00e5gonsin. Vi g\u00e5r i terapi, l\u00e4ser b\u00f6cker, tr\u00e4nar v\u00e5r sj\u00e4lvk\u00e4nsla och l\u00e4r oss att s\u00e4tta gr\u00e4nser. Vi blir tryggare i oss sj\u00e4lva, mer sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och mindre beroende av andra f\u00f6r v\u00e5r egen k\u00e4nsla av v\u00e4rde. Det \u00e4r en fantastisk utveckling. Samtidigt finns det en…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":625,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"_themeisle_gutenberg_block_has_review":false,"footnotes":""},"categories":[4,36],"tags":[],"class_list":["post-624","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-karlek","category-relation"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=624"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":626,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/624\/revisions\/626"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/625"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=624"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=624"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urkaos.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=624"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}