”Urkaos, nr. 16” (Primordial Chaos, No. 16), Hilma af Klint – en del av hennes serie The Paintings for the Temple (WU/Rosen-serien, Grupp I) från 1906–1907.

Hilma af Klints serie av målningar, ’Urkaos’, är inte bara en visuell resa mot kosmos ursprung – den är också en inre resa. Den påminner oss om att vårt inre kaos faktiskt är fröet till nyskapande och helhet, där motsatser som ljus och mörker, människa och ande, förenas i ett spirande kosmos. Urkaos.se är, liksom tavlan, en plats där livets inre röra kan förstås som början till evolution och personlig utveckling.

Hilma af Klints Urkaos skildrar skapelsens ursprung—en övergång från kosmisk enhet till polaritet och fragmentering, allt genom abstrakt och symboliskt formspråk.

”Urkaos” gestaltar skapandet av den fysiska världen. Ur en ursprunglig enhet uppstår ett polariserat universum med andlig kvinnlighet (blå, ögla) och maskulinitet (gul, hysk-na), samt materia (W) och ande (U). Spiralformer, energiutbrott, fertilitetssymboler som spermier, ormar och kors är återkommande. Verket bygger på teosofiska idéer: allt var ursprungligen ett—men splittrades, och hela livet är en resa för att återförena motsatser som det goda och det onda, kvinnliga och manliga, ljus och mörker.

Spiralen är en av af Klints mest laddade former – en rörelse som aldrig är statisk, utan alltid på väg, alltid i utveckling. Den påminner om att vår resa genom kaos inte är en rak linje mot ordning, utan en återkommande, fördjupad cirkel där vi gång på gång möter samma teman, men från en högre nivå av förståelse. Det vill säga, spiralen symbolisera den process där vi återvänder till gamla erfarenheter och omtolkar dem, för att långsamt växa både intellektuellt och emotionellt.

Färgerna är symboliskt laddade: blå = feminin, gul = maskulin, och grön står för förening av dessa. I Urkaos talar färgerna sitt eget språk. Den blå kulören bär på en djup stillhet, ett mjukt flöde av känslor och intuition – det som ofta ligger i skuggorna av vårt intellektuella brus. Gult, däremot, är tankens skarpa ljus; det ordnar, analyserar och strukturerar. När dessa två möts i grönt uppstår något tredje – inte en kompromiss, utan en ny kvalitet där känsla och tanke arbetar sida vid sida.

I Urkaos uppstår en spänning mellan motsatser: ljus och mörker, maskulint och feminint, ande och materia. Af Klint visar att dessa krafter inte är fiender, utan delar av samma större mönster. Dualiteten ska inte ses som ett hinder, utan en drivkraft för helhet och insikt.

Och där, i mötet mellan ljus och mörker, mjukt och hårt, ande och materia, uppstår den kraft som driver hela målningen – och kanske även våra liv. Dualiteten är inte ett hot, utan en möjlighet. Den är beviset på att kaos och ordning är syskon, och att vår uppgift inte är att välja mellan dem, utan att låta dem samexistera, tills de väver fram något större än båda.

Det är i det mötet, i den spirande balansen, som Urkaos – både målningen och livet – hittar sin verkliga mening.