Frågan om fri vilja har sysselsatt filosofer, teologer och vetenskapsmän i århundraden. Är människan fri att forma sitt eget liv eller är hennes val i själva verket resultatet av gener, uppväxt, biologi och omständigheter som hon själv aldrig valt? Diskussionen fastnar ofta i ett antingen eller: antingen är vi fria eller också är vi det inte. Verkligheten tycks dock vara mer nyanserad än så.
De flesta människor upplever att de har fri vilja. Varje dag fattar vi beslut. Vi väljer vad vi ska äta, vilka relationer vi ska investera i, vilket arbete vi ska söka och hur vi ska agera i olika situationer. Sett ur det perspektivet framstår friheten som självklar. Men om man tittar lite närmare på själva processen uppstår en intressant fråga. Innan ett val kan göras måste det finnas en vilja som driver valet. Det måste finnas något som föredrar det ena framför det andra. Frågan blir då inte om vi kan välja, utan om vi kan välja vad vi ska vilja.
Det är här den fria viljan börjar bli mer gåtfull. Ingen har valt vad som känns lockande eller ointressant. Ingen bestämmer sig för att bli förälskad i en viss människa. Ingen väljer vilka dofter som väcker minnen eller vilka frågor som väcker fascination. Inte heller väljer någon vilka tankar som spontant dyker upp i medvetandet eller vilka känslor som uppstår i en viss situation. Viljan tycks på många sätt föregå det medvetna valet.
Den som tvivlar kan göra ett enkelt experiment. Försök att omedelbart börja vilja något helt annat än det du just nu vill. Försök att bli passionerat intresserad av något som lämnar dig fullständigt oberörd. Försök att sluta längta efter något som du längtar efter eller börja längta efter något som du inte bryr dig om. Det visar sig snabbt att det finns en skillnad mellan att kunna styra sitt beteende och att kunna styra själva viljan bakom beteendet.
Det innebär inte att människan saknar frihet. Friheten finns bara på en annan nivå än vad vi vanligtvis föreställer oss. Den ligger inte i skapandet av våra önskningar utan i vårt förhållningssätt till dem. En människa kan inte alltid styra vilka impulser som uppstår, men hon kan påverka hur hon svarar på dem. Hon kan inte välja vilka känslor som först dyker upp, men hon kan välja om hon ska låta dem styra hennes handlingar. Hon kan inte välja vad som spontant fångar hennes uppmärksamhet, men hon kan välja vad hon vill ge näring åt över tid.
Ur det perspektivet framstår människan varken som helt fri eller helt ofri. Hon är en del av ett större sammanhang där mycket redan är givet. Gener, erfarenheter, kultur, relationer och biologiska processer formar ständigt de önskningar, behov och drivkrafter som uppstår inom henne. Samtidigt finns det ett medvetande som kan observera dessa krafter och förhålla sig till dem. Friheten handlar inte om att skapa vinden utan om att segla medvetet när vinden väl blåser.
Det är också därför frågan om fri vilja aldrig får ett enkelt svar. Vi är inte fria att välja allt. Vi har inte valt vår födelse, vår personlighet, våra grundläggande drivkrafter eller många av de omständigheter som formar våra liv. Men inom dessa ramar finns ett handlingsutrymme där vi kan reflektera, ta ansvar och välja riktning.
När man ser det på detta sätt förändras också bilden av människan. Frihet handlar inte om att vara en helt oberoende skapare av sig själv. Den handlar om förmågan att medvetet delta i det liv som redan pågår. För även om vi kan välja mellan olika vägar, finns det något som ligger bortom vår kontroll: själva viljan som får vissa vägar att framstå som mer lockande än andra.
Vi kan välja, men vi kan inte välja vad vi ska vilja. Det är i mötet mellan dessa två sanningar som den mänskliga friheten finns.