Vi lär oss ofta att dela in känslor i två fack: bra och dåliga. Glädje, nyfikenhet och kärlek hamnar på den ena sidan, medan sorg, ilska och rädsla stämplas som oönskade på den andra. Men egentligen finns det inga bra eller dåliga känslor – det finns bara känslor.

Känslor är signaler, budbärare från vårt inre. De talar om vad vi behöver, vad som är viktigt för oss, vad vi längtar efter eller vad som hotar oss. Att en känsla känns obehaglig gör den inte dålig – det är bara en inbjudan att stanna upp och lyssna. Likaså gör en behaglig känsla oss inte automatiskt mer “rätta” eller värdefulla, den visar bara att vi är i samklang med något vi uppskattar.

När vi slutar värdera känslorna som rätt eller fel, bra eller dåliga, öppnas en ny frihet. Vi kan låta dem komma och gå, utan att kämpa emot eller klänga fast. Då blir de inte hinder, utan vägvisare.

Det är först när vi tillåter hela känslospektrat att existera inom oss som vi blir hela. Och kanske är det just då vi inser att känslor inte definierar vårt värde – de är bara livets språk, som talar genom oss.